VARFÖR varför varför är de så urbota dumt & tabu, att som tjej tycka;

"Nej, barn nu eller inte alls, sen är 'för sent', klipper kablarna!"

Ja, ni hajjar..

Jag är i ett sånt skede i livet, och har varit sista 2 åren,
att jag vill ha barn innan JAG anser att jag INTE vill ha de.
För sen vill jag liksom helt enkelt inte.
Att helt enkelt sterilisera mig sen genom att sonika operera bort livmodern & resten av paketet,
är för jag har/haft så jääääkla mycket problem med maskineriet.
Det är inte värt de.
Nu har det förvisso (PEPPAR PEPPAR TA I TRÄ!!) inte vart så på bra länge!
Men min inställning är densamma!

VARFÖR? undrar vissa.

Jo,
1.) Jag vill inte att Isak ska vara för "gammal" när han får syskon.
Jag vet hur lottad jag va som 4-resp.8åring att få syskon.
Helt rätt i skalan och utvecklingsfaserochalltvadetinnebär.
Jag vill att dom ska kunna följa varann i livet/aktiviteter.
Observera SKA KUNNA, inte måste!!

2.) Helt enkelt & egoistiskt så vill jag inte börja om när jag med kärlek & vördnad fostrat en
stor, egen och självgående individ.

3.) Och då det här med trasiga maskineriet.
Det har inte bara varit ETT problem, utan dom har avlöst varann,
och det gör mer skada än nytta och är därför inte värt det.
Gravid -> Ta bort livmoder -> Frid och fröjd alt.
Inga fler barn -> Ta bort livmoder -> Frid och fröjd ändå.

JA, jag vet att de finns undantag som bekräftar alla ovanstående punkter,
men jag pratar enbart om mig och mina egna tankar & känslor kring ämnet.

Mammahjärtat (och magen) skriker efter ytterligare ett vackert, sprattlande litet liv....
Jag lovar...





Åååååh..... Vill vill vill!