När man får reda på saker man kanske BÖR veta om,
men som man absolut inte VILL veta om,
när man hellre vill skrika nananananan och slå för öronen,
är de svårt att styra både känslor och fingrar.
Att tänka innan man talar/skriver är JÄVLIGT svårt.
Jag ville, där & då, bara skrika & slänga på luren,
få ur mig känslan i kroppen & tankarna i huvet som gick i 180,
men kunde inte, försökte vara glad för personens skull.
Kunde heller inte hålla mig tillslut utan förklarade som de va;
"Grattis, försöker, men kan inte vara glad för din skull, du fattar varför.." Typ..

De gör ont, SKITJÄVLAHELVETES ONT, fattar du de?!?!


Jag vet att du förstår... förlåt!