Ibland gör jag det endast av skäl att inte göra någon av mina nära och kära oroliga och för att info inte skall hamna hos nyfikna personer som endast skor sig på skadeglädje och andras olycka.

Och många undrar nu vad som händer med mig och i mitt liv.
Av just dessa anl. har jag valt att vara ytterst sparsam med info överhuvudtaget.
Bara en handfull som har delar av eller hela storyn.
Påsåvis vet jag vart ev. "skitsnack" resp. rykten kommer ifrån.

Jag har tät kontakt med KS (Karolinska sjukhuset) pga att ett akutbesök på Sös (Södersjukhuset) med massa provtagning visade sig inte vara som de borde, och där va karusellen igång.
Och Sös är inte längre sjukhuset där jag är hemmahörande utan KS.
Prover efter prover är tagna, breven från sjukhuset och samtalen säger alla samma sak.
Cellprover måste göras och jag är satt på medicinering som jag mår skit av.
Jag är dum och jobbar, men jag har inget val, måste ha en inkomst för Isak's skull.
Mer än så vill jag inte dela med mig av, och snälla, respektera det i nuläget.

Jag har iaf lärt mig att jag måste lyssna på mig själv och min kropps signaler.
Har sagt de säkert 1000ggr förr, men jag är envis och HATAR sjukhus.
Dumt nog.

Det är helg om ett par timmar och då kan jag få sova, min kropp skriker sömn,
fast jag inte gör annat än sover.
Tvärslocknade vid 17 igår och vaknade för en timma sen.
Mår verkligen inte som jag borde.

Jag fixar iaf det här, jag har stöd från dom som står mej nära.
Framförallt från Daniel.