"Jag är så jävla trött på folk.."
En väldigt klok man som står mig nära kläckte ur sig den kommentaren mitt under en mindre diskussion som uppstod mellan oss, och jag fattade inte riktigt då innebörden med den meningen - NU vet jag!
Samma kloka man sa även i samma veva;
Se till att ge skiten till dom som förtjäna det och gör dig illa ist för att ta ut de på dom som står bakom dig och vill dig väl!
Now i know..
Jag har så mycket att säga, så mycket galla att spy över folk som verkligen är,
ursäkta uttrycket, riktiga rövhål!
Har låtit folk dra ner mej alldeles för mycket och för länge, bara tuggat och skitit i de.
Jag sitter på så mycket info som borde komma ut men av ren jävla respekt och avsky att skapa mer irritation och problem så har jag av egoistiska skäl valt att knipa käft, vilket har resulterat i att bägaren bubblat över och fel person/er fått ta mina känslostormar,
som jag dessutom vart jävligt kass på att hantera!
Jag har sårat, och jag har sårat så in i helvete!
Sagt saker jag verkligen inte menat och betett mig som en tvättäkta snorunge!
JAG har alltså blivit en sån jag hatar och inte vill beblanda mig med!
Har trott att jag hanterat saker på rätt sätt genom att ignorera, fokusera framåt och på de som gör mig väl, låtit de rinna av mig, tagit mig i kragen och ryckt upp mig.
Men icke. Jag har fyllt känslo-ryggsäcken tills den exploderat,
gång på gång sista veckorna!
Dricker inte en endaste liten droppe alkohol heller sen en tid tillbaka,
i förebyggande syfte,
då jag har en förmåga att svälja mina känslospärrar me typ 3.e ölen.
(Helt plötsligt? Wtf happend???? Är helt enkelt för mkt just nu)
Vet ju att jag har mina fel och brister, utan tvekan,
men mitt sätt och agerande har nu sista tiden inte vart ok.
Jag har gång på gång satt mig ner och frågat mig själv;
VARFÖR gör jag så här? VAD får mig att reagera såhär?
Problemen bottnar liksom i mig själv, tidigare erfarenheter och sätt att hantera saker.
Så sjukt jävla svårt att vänja bort såna negativa mönster, men jag gör ALLT jag kan nu.
Vill inte vara sån, hantera saker så och framförallt inte såra dom som står mig nära!
Jag är så galet ledsen, verkligen, FÖRLÅT!
Klokt skrivet, men du vännen kämpa!
Livet är för kort för att slarvas bort.
Älska de människor som behandlar dig väl.
Välj bort de som inte gör det.
Tro på att det finns en orsak till allt som sker.
Om du får en chans till, så grip tag i den med båda händerna. Om det ändrar ditt liv, så låt det ske!
Du är värd det bästa hoppas allt löser sig gumman.
Behöver du prata RiNG. Dina vänner finns bara ett samtal bort! Tänker på dig. Kram
Man kan lyssna och så kan man lyssna.. välj rätt öra vid rätt tillfälle... Det som gör att du får magont, gör dig av med det, även om det sårar, men vem säger att du är den som ska ha magont?
Man behöver inte rensa bland sina vänner och "vänner", man kan rensa bland ämnen att prata om.. det är du som väljer vad som får plats.
Se på mig, efter allt som hände så bara sööög jag i mig allt om dig, alla andra runtom, och släppte bomb på bomb på bomb... vem gjorde jag illa? mig själv...
Jag kan inte ta tag i alla andra, jag kan bara ta tag i mig själv. Men jag kan vara ärlig och uppriktig och glädja mig åt andras lycka. Och för en gångs skull, står jag långt innan mitt i livet, men vet ändå vem jag är och vad jag behöver!
Du måste bara hitta tillbaka till den starka själ du är!
All kärlek <3
Tungt inlägg men du är ju så insiktsfull vännen och det är det få som är!
Klar du FÅR och SKA komma på inflyttningsfest!
Puss
