Jag är inte vän med kvällar/nätter längre.
De är på kvällen jag faller ihop & hjärnan börjar på högvarv.
Klumpen i halsen och den svidande känslan i ögonen.
Så har de vart i 2v nu.
Jag är bra på att dölja de, men jag har en axel jag bryter ihop på lite då & då.

Kan inte sluta beundra folks intresse i att bry sig om andras liv.
Jag hör hur de pratas, rykten och påhitt, men de rör mig inte i ryggen längre.
Jag vet, HAN vet, VI vet vad de handlar om, vad vi känner, tycker, tänker, vad som hänt, vem som gjort vad.
Ingen annan. Inte DU! VÅRAN ensak.
När saker blir tagna ur sitt sammanhang så förstår jag att de blir pannkaka av alltihop.
Lite som viskleken. En sak blir en annan från mun till mun.
Otroligt intressant.

Två fel gör inte ett rätt.
Och vi har båda gjort fel. Många. Stora som små. Mot varann.
Det är så mycke folk inte vet om, som folk heller inte SKA veta om.
Eftersom de återigen, bara rör oss, mig och honom.

Så snälla, prata gärna, men gör de isf med nån av oss två.

Jag står rak i ryggen och står för mina fel.
Det jag inte förstår är vad man vinner på att snacka runt?
Hitta på saker?

Hjärnan på högvarv och klockan är snart spöktimme!
Lyckades få tvättid imorn, 07.00!!!! Suck.
Kommer bli jobbigt att gå upp.
Dock inte som imorse, la mig runt 06, upp 08 & åka till Isak.
Ska ut till min minihjälte imorn igen runt 11 snåret.
Va hur skönt som helst idag med Isak, och middag & grejjer.
Åkte när Isak skulle sova runt 20.
Känns så bra, men så dåligt.
Så rätt men så fel.