små önskningar om kärlek och acceptans, enkla möten och tolerans.
finns de en plats för mig nånstans?
stångas med livet, alla har svaren, men i praktiken är vi bara barnen.
med mänskliga egon vi försöker dölja och förneka.
de blir så enkelt att de blir svårt, tåls att upprepa, tåls att upprepa.
man stretar envist fram, får skäll, man duger inte iallafall.
i wanna be "the goddess of mine" leva i sanna kärleken, låt mig få finnas en stund i din famn.
jag är allergisk mot ytlighet, falska känslor, fasader och sånt.
behöver en kärleks-brejk, brejk med mycket kärlek för att laga hålen som blivit av åren som gått.
jag är inte tillräckligt bra för att förtjäna en plats bland de bästa.
man ska ha rätt attribut, vara lagom soft och ha sett de mesta.
OM de fanns nån som förstod, alltså på riktigt förstod och såg vad jag har, kunde vi leva tillsammans,
i en liten stuga i alla våra dar.
va säger du, vi slår till, jag är desperat.
behöver så mycke tid, förståelse och sånt som saknas.
jag börjar bryta igenom min egen fasad, ser igenom spelet, spektaklet, illusionen, vår längtan,
ja de som håller oss kvar.
jag tror vi kräver för mycket av varann, av kärleken, av förhållanden pga våra behov.
hellre vara äkta me den skit jag bär än att försöka leva upp till de perfekta,
jag har helt enkelt valt en annan väg.