igår när jag kom hem kom tårarna, ingen såg eller hörde.
ont i magen, hjärtklappning och irritation i hela kroppen.
pratade med berörd part igårkväll, redde ut massa skit, fick ursäkt efter ursäkt.
jag fick svälja hårt flera, flera gånger för att inte börja gråta igen.
kedjerökte cigg efter cigg på balkongen.
fick torka tårar på berörd part istället, skönt att nån annan kan stå för fel som görs mot mig.
för ovanlighetens skull.
drog ut & käkade i 2h, mätt som aldrig förr.
pratade & pratade, redde ut ännu mer, skönt. riktigt skönt.

på mötet idag släppte en stor sten.
fick den där känslan jag tror jag saknat, den som inte gått att sätta fingret på.
det är en lång väg kvar, många steg fram, och fler tillbaka.
de här är fruktansvärt jävla skitjobbigt och jag mår pissdåligt av de.

men nu har jag läst sista raden i sista kapitlet.
boken är stängd!

från och med nu börjar jag på en ny bok, MIN bok.