man reser sig upp för att få ytterligare en käftsmäll och falla handlöst igen.
jag börjar tröttna på bakslag efter bakslag efter bakslag efter bakslag.

tappade ALLT i förmiddags.
hade gråten i halsen redan påväg hem från jobbet.
hade ju planerat så mkt för imorn, och så kommer nästa grej o sparkar undan benen.
jag har absolut ingen som helst lust med NÅNTING nu bara för de.
de är jag som står med svansen mellan benen och måste avboka allt och alla.
så allt brast och tårarna sprutade på tåget, sen låg jag med täcket över huvet i 2 timmar.

jag vill ingenting.
låt mej bara få vara imorn.
ALLIHOPA!