jag har försökt att överleva de sista dagarna utan att gråta i smyg.
men det går inte så bra. mosar in hela huvet i isaks mage,
han klappar på mej och torkar mina tårar, precis som jag gör på honom.
Han la huvet på sne, rynkade på näsan och snyftade lite precis som jag.
"mamma är fin, älka deej jätte mycke" jag smälter och ler bland allt snor och tårar.

och tack martina, för sparken där bak, jag behövde de.