Kalla dom vad du vill.
Jag har funderat MASSOR på dom sista tiden.
Eller ja, iallafall mina egna. Eller ja, kanske andras oxå, har ju tittat, jämfört, spanat & drömt.
Och alla mammor där ute (de flesta iaf) kan ju vittna om att dom inte är varken som, eller där dom borde.
Och kanske framför allt inte som dom va INNAN graviditet och amning.
Jag kunde ju dock inte amma speciellt länge och de va väl kanske lite utav mina brösts "räddning".
Dom har sin tidigare plats och storlek, dock inte alls lika fasta, och för mej waaaay to small.
Trivs inte ett dugg, DÄRFÖR har jag kikat runt massor på de här med bröstförstoring.

Det finns ju ett X antal skräckexempel på hur fel det kan gå, men svensk som man är så är första tanken;
"Ah men de e sånt som händer andra, de kan ju aaaaaaaaaaaldrig hända mej.."
Yeah right, jag verkar ju ha hela världen emot mej på alla andra plan, så varför skulle en ev. operation inte kunna gå käpprätt åt lingonskogen den oxå? Hade ju inte blivit förvånad.

Tidigare har jag varit ganska anti mot bröstinplantat så länge det inte handlar om rekonstruktioner av bröst till följd av tex bröstcancer och man vart tvungen att ta bort bröst helt eller delvis.
Alltså ren och skär plastikkirurgi, INTE i skönhetsingrepp.
Även en del avundsjuka har nog legat till grund för min negativa inställning.
(Alla andra har så fina proportioner och lagom stora bröst förutom jag)

Hur som haver, hur ställer ni er till bröstförstoring?
Egna erfarenheter kanske?
Tankar? Osv.

Är lite nyfiken på att höra hur ni resonerar!