Ett läkarbesök vid 11.30 och livet blev lättare.
3 problem lösta på mindre än 1 timma.

1. Jag har tydligen fått bihåleinflammation.
Kortisonspray och antibiotika.

2. Fick mer Zyban utskrivet,
eftersom jag & Pelle delade på hans kur, delar vi nu på min.
Alltså har vi i praktiken en kur va.

3. JAG FICK ÄNTLIGEN REDUCTIL!!
Mina kraftansträngningar med vikten har inte gett resultat.
Trots helvetes träningsvärk, ändrad kost (LCHF) och inget socker.
Så nu ska det bli ändring, dom är nämligen förvånansvärt bra.
Men som med allt annat man ska gå ner i vikt med, motion & äta rätt är A & O.
För det är inte bra när man med extra kilon blir undernärd
pga överskott på energi och underskott på protein & rätt kolhydrater.
Det tar ut varandra då och blir plus minus noll.

Jag såg pengarna rinna iväg under läkarbesöket, men insåg att de va värt de.
Men väl inne på apoteket så kom jag undan me lite drygt 400:- fattigare.
Tacka gudarna för högkostnadsskyddet!
Bara Zybanen går på 952,50:- men det är billigare än vad cigg kostar/mån.

Lika bra o ta alla förändringar på en gång!

Återkommer!

Som ni vet käkar vi Zyban sen lite drygt en vecka tillbaka, och nu när vi är inne på v.2 med dubbel dos tabletter så är det mening att man ska bestämma en dag på andra veckan då det är rökstopp.
SKITENKELT tyckte jag då jag de senaste 2 dagarna rökt typ 4-5 cigg/dag och inte kännt av nått direkt sug heller.
Så vi hade bestämt idag, onsdag som "rökstoppsdag", hur som helst, igårkväll vart vi osams här hemma, och det resulterade i att jag inte ville hellre än att bara sitta och kedjeröka på balkongen, men det fina med dom här pillrena är att dom HELT tar bort den sk. "belöningen" man får av ciggen, alltså tappar de hela grejjen me de där
"jag-är-arg-måste-lugna-ner-mej-med-en-cigg" eftersom man bara blir mer lack över att inte känna behaget av ciggen.

Den fina motivationen jag haft är alltså helt som bortblåst, jag är röksugen like hell.
Isak har vägrat äta igår och imorse, och efter Pelle lämnat honom hos dagmamman så hann han knappt in på gården innan hon ringde och sa att Isak kräkts utanför hissen!
Så de va bara för honom o vändra och hämta hem Isak igen.
Jag mår som en påse skit, blir liksom aldrig helt frisk.
Jag har nog lyckats dra på mej min första bihåleinflammation oxå, om man nu kan ha de på bara en sida.
Tur i oturen har jag läkarbesök inbokat idag, dock pga annat, men lika bra o köra allt de på en gång.
Pelle mår inte heller bra, han säger att de beror på tabletterna, men jag tror han har en släng av magsjuka.

Så jag är inte så jävla pepp längre.
Det är sånna här småsaker som får mej att tappa suget HELT!

Har inte rökt sen igår, druckit mitt morgonkaffe utan min morgoncigg.
Men jag överväger starkt att gå & köpa cigg!

---

Efter mera meningslöst jävla bråk här hemma gick jag till macken och köpte cigg.
Trots att de innebär "dålig karaktär", "dålig motivation", "du klarade inte ens 2½h från de att du vaknade" o allt va fan de va.
Rökte dock bara ett par bloss.
INGEN bra dag idag.

Ja de här med träning har väl aldrig varit min grej.
Allra minst löpning i alla dess former, trappmaskiner och uppfinningar från helvetet.
Säkerligen mer än effektivt i rätt kombinationer, men inte min kopp te.

Men idag gav jag mig fan på att ut o springa TROTS att de är glashalt på marken.
Sprang o sprang, pressade mej till max, fick andnöd, kände mej duktig, kollade klockan;
två minuter... TVÅ jävla minuter?!?!
Skämdes nått fruktansvärt över min totalkassa kondition och ökade tempot.

Håller ju på med Zyband, sluta-röka-kuren oxå, så de kommer bli bättre.
Men jag orkade iaf skapligt högt tempo i 40 min, sen hem o stretcha.
Det är bra för att vara jag!
Duschade och käkade gröt, mycket bra!

Nu ska jag förbereda middag, har inte tid till de sen, adios!

Kalla dom vad du vill.
Jag har funderat MASSOR på dom sista tiden.
Eller ja, iallafall mina egna. Eller ja, kanske andras oxå, har ju tittat, jämfört, spanat & drömt.
Och alla mammor där ute (de flesta iaf) kan ju vittna om att dom inte är varken som, eller där dom borde.
Och kanske framför allt inte som dom va INNAN graviditet och amning.
Jag kunde ju dock inte amma speciellt länge och de va väl kanske lite utav mina brösts "räddning".
Dom har sin tidigare plats och storlek, dock inte alls lika fasta, och för mej waaaay to small.
Trivs inte ett dugg, DÄRFÖR har jag kikat runt massor på de här med bröstförstoring.

Det finns ju ett X antal skräckexempel på hur fel det kan gå, men svensk som man är så är första tanken;
"Ah men de e sånt som händer andra, de kan ju aaaaaaaaaaaldrig hända mej.."
Yeah right, jag verkar ju ha hela världen emot mej på alla andra plan, så varför skulle en ev. operation inte kunna gå käpprätt åt lingonskogen den oxå? Hade ju inte blivit förvånad.

Tidigare har jag varit ganska anti mot bröstinplantat så länge det inte handlar om rekonstruktioner av bröst till följd av tex bröstcancer och man vart tvungen att ta bort bröst helt eller delvis.
Alltså ren och skär plastikkirurgi, INTE i skönhetsingrepp.
Även en del avundsjuka har nog legat till grund för min negativa inställning.
(Alla andra har så fina proportioner och lagom stora bröst förutom jag)

Hur som haver, hur ställer ni er till bröstförstoring?
Egna erfarenheter kanske?
Tankar? Osv.

Är lite nyfiken på att höra hur ni resonerar!