Jag hade sån oro och ont i hela kroppen igårkväll, gick bara runt som en yr höna och visste inte vart jag hade häcken ungefär, gråten i halsen varades med panikartade "ta-mig-till-ytan-skratt".

Snackade me Danne om situationen, skönt att kunna ösa ur sig allt dumt man gjort utan att bli dömd.
Tog en dusch och så ringde luren;
"Jag är där om 10, vi ska dra och bowla.. du behöver annat å tänka på.. FAN ta dej om du vinner..."

Jag vann!

Men när jag kom tillbaka hit va de samma down-mode som innan.
Och jag lyssnade på massa låtar, finkammade minnesarkivet och då kom tårarna igen.
Så mycke bra saker, varför kan man inte trolla bort allt de dåliga som hela tiden ska väga så jävla tungt?!?!

Is it true? Is it true?
Is it over?
Did I throw it away?
Was it you? Was it you?
Did you tell me
I would never leave you this way?

If you really knew me
You couldn't do this to me
You would be my friend
If one of us is lying
There's no use in trying
No need to pretend

Falling out of a perfect dream
Coming out of the blue

---

Nu ska jag göra mej iordning & bege mig mot Forum och apoteket.
Sen tillbaka till Pelle & Isak.
Och 12.30 blir de till att kolla på huset.
Wish me luck.