Om du är frånvarande under min kamp,
så förvänta dig inte att jag ska se dig som
närvarande vid min framgång!

Måndag idag & en bra sådan, trots att jag försov
mig som fasen, men får skylla mig själv då jag
va uppe till ptjaa 01:05 kolla jag iaf klockan sist.
06:59 slog jag upp ögonen, 07:24 satt jag på bussen.
MED kaffe i magen, borstade tänder, kläder på,
och äpple i munnen. Bra jobbat tycker jag faktiskt!

Gårdagen va fullspäckad, pul i trädgård & elda,
rensa & slänga mer skit på tippen/återvinning,
panta bort massa flaskor, packa lite kartonger,
mötte upp gammal kompis & fick sällskap hemma
ett par timmar, prata skit & minnen, haha jisses.
Sen ett intressant samtal på 1h 15min,
mkt välbehövligt, faktiskt.

Imorn em har jag nytt möte med fröken Lina,
haft dåligt samvete för jag åsidosatt
henne lite då jag haft/har error i hjärnan hur jag ska
göra kring förlossningen, är ju trots allt dags
alldeles för snart.
Känns väldigt kluvet när den jag vill ha där vid
min sida, som jag har fullt, 110% förtroende för
i den situationen & som verkligen borde vara med,
även är den jag absolut inte känner tillit till,
eller kan räkna med i dagsläget.
Det gör väldigt ont i mig, och jag är stark, men
känner oxå att jag kanske faktiskt inte kan räkna med
honom, och vill faktiskt ha någon där & då.
Tror jag. Hajjar ni? SÅÅÅ SPLITTRAD!

Anyway, onsdag ledig, då är de nytt möte med
förlossningsläkarna på Sös på morgonen.
Återigen detta virrvarr med förlossningsplan.
Jag hänger verkligen inte med.

Torsdag oxå ledig och noll planer.

Fredag jobb & hämta älskade klonen! ♥

Blir lösen inom en snar framtid oxå,
en vecka eller så, MAX!
Då jag vill välja själv vilka & vad jag
vill dela då de kommer till bebis etc! :-)

Ja jäklar vad vi skiner ikapp med solen!
Underbart att mår bra! :-D
Toppenhelg, bokstavligen talat TRYCKT i mig
järn och c-vitaminer utan dess like.

Detta har vi bla gjort lördag & söndag;

Igårkväll, sååååå trötta efter 6h ute..

...med fiske & grillning på tu man hand!



Och massa c-vitamin!


Känns som sockerdricka i kroppen!!
Ååååhh.. vädret hjälper till oxå!
Snart snart snart.. KOM UT NU!
Vill se vem du är där inne! :-)

BM & förlossningsläkare igår.
Jäkla virrvarr med allt vad prover heter.
Hb-värdet har rasat, inte konstigt att jag är dödligt trött
och att de känns som att minsta lilla rörelse är ett
marathonlopp & att tyngdlagen trycker ner mig i backen.
Depåerna är nere på 29 oxå.
BLT va högt igen, 145/80.
Läcker äggvita i urinet IGEN.
De ända som va ok va blodsockret, 4.6!
Faaan så jävla less på de här.
Ser oxå mönster i att allt brakar såfort han
hör av sig & börjar bråka/tramsa/tjafsa/stjälpa,
istället för att hjälpa/bry sig på riktigt.
Blir psykisk obalans & kroppen får frispel.
Den är skör som den är i dagsläget.
Behöver inte DEN BITEN OXÅ.

Att jag blir igångsatt har jag sakta men säkert förstått,
att dom anser det oundviktligt, för min egen skull.
De dom inte förstår är hur jag ska orka.
Var jag får styrkan ifrån, att kämpa som jag redan gör.
Varför jag är så jävla envis.
(De undrar jag med ibland!)
Tror iaf att jag lyckades få dom förstå mig igår,
att jag INTE VILL bli igångsatt så tidigt som dom först
hade bestämt, utan att jag, för bebisens skull,
vill skjuta på det.
Även för min egen skull då jag inte vill & kan spendera tid på sjukan.
För att dom valt att sätta igång mig tidigare.
(Låter helt motsägelsefullt, jag vet.. Svårt att förklara känslor!)
Har ett liv, ett till barn, mig själv att faktiskt tänka på.
Visst, allt löser sig, men jag har utgångspunkten
att jag SJÄLV, ensam, ska lyckas klara de här.
I dagsläget kan jag ju för fan inte ens gå på dass
utan att jag får sammandragningar/förvärkar & andnöd from hell.
Så bara stressen över allt som rör ny bebis, där nån annan
går in och bestämmer ÅT MIG ger mig panik.
Samma med sjukskrivning, blir så stressad & får typ
tuppjuck av bara tanken på att jag MÅSTE vara hemma,
när jag inte kan göra nånting?!?!
Jobbet ger mig iaf lite sinnesro & jag får annat att tänka på.
Rutiner och en fungerande vardag.

Som sagt, ser iaf ut som jag "lyckats" få dom att
skjuta på igångsättningen ytterligare två veckor.
Men de får jag mer info om idag, datum osv, då jag ska tillbaka
på tillväxt UL nr.2 & fortsätta diskutera förlossningsplan.
RENA RAMA DJUNGELN!
Men de är bara att hålla i hatten & försöka göra som
dom ber/säger, även fast det tar emot.

"Du är som Pippi Långstrump..."

Kan bara tiga & samtycka!

Tills nästa gång, bjuder på bilder..

1.) Lånade bebis i tisdags! (LÄNGTAR IHJÄL MIG!!)
2.) Rensade tankarna vid vattnet!
3.) Fyllde på C-vitamin för järnupptaget igår!

Wondering how, when and why
Will the answers even help
me from falling inside

Not like it's a surprise
I'm better of better of this way
I can't act, not like you
All of your faking

You want a life in disguise
I prefer the naked truth
So I'm saying goodbye

I'll be alright
Gonna spread my wings and feel alive
I'm gonna make it through, I'm aiming high
Gonna free my true color

I can see in your eyes
You really don't think I know
that you've got so much to hide

After writing this lines
I got nothing more to say
Cause you're out of my life

I don't care if you break down
I don't care cause it's been all up to you
It's too late now
I don't care what you do now
Don't care cause it's been all up to you
Made up my mind
I'll be alright.

Ja vågen backar igen, no good.
+5,8kg sen inskrivning.
Men äter gör jag så jag vet inte vad
det beror på nu då?
Kanske att jag rört en massa på mig?
Bebis väger ju runt 1,5-1,8kg, 50% ökad
blodvolym i kroppen, fostervatten runt 1L,
tuttarna har lagt på sig, häcken lika så.
Uppenbarligen benen oxå då baggyjeansen
inte är lika baggy som förut! ;-)
Det är som sagt SNART SNART SNART DAGS!
Fick papprena i fredags! Läskigt nära.
Jag vill iofs föda på SÖS igen,
som planerat, men har ju förvisso
heller inget annat att jämföra med.
Kommer ju tillhöra KS sen så, ja.. Svårt!
Måste bli klar med flytt o sånt oxå.
Organiserat kaos i hjärnkontoret!



Sjuk är jag ju iaf inte PEPPARPEPPAR!
Och allergimedicinen gör underverk,
förutom att den knockar mig, konstant
trött och jag har ex. sovit 38h totalt
under helgen. Somnat runt 16 både
lördag och söndag. Gäsp!

Aja, jobb idag, sen ledig till tors morgon.
Kommer bestå av att packa & flyttstäda.
Får ju göra allt sånt själv då andra halvan
som bodde där avsagt sig allt sånt ansvar.
Så smidigt att bara dra och lämpa över allt.
Skitsaksamma, inte min förlust om man ser
till de stora hela, ingen vinst heller förvisso,
men har tröttnat ordentligt på allt snack.
Dessutom skönt när man vet saker som
bekräftar det man redan anade.

Så skönt när man inte orkar bry sig längre,
lägger energin på annat & slipper bry sig
om andras lögner och snedsteg.
Hur som haver, har en bra text som
sammanfattar de rätt bra, den kommer
i annat inlägg.

Ja planering & framförhållning är min vision,
men ngt jag kan va SÅ kass på,
stresshantering likaså!
Dock är de flera puzzelbitar som trillar på
plats sakta men säkert & gör de enklare för
mig att planera för bebis, mig & Isak!
Har 110% fokus på mig och min lilla familj.
Nästan som de tre musketörerna kan man säga.
Lever & kämpar för mina (snart) 2 barn.
Dock har det inte sjunkit in än, att jag faktiskt
ska bli tvåbarnsmamma, ENSAM sådan.
Det är med skräckblandad förtjusning jag
försöker föreställa mig framtiden.

Ärligt talat är jag livrädd.
Drömmer om dödsfall & adoption.
Kramtröjor & vadderade rum.

Tydligen är de "normalt" (!?) i såna här
traumatiska situationer, men what the hell,
känner mig psykiskt störd ibland pga de.
Exakt VAD är normalt i de här???????

Har iaf lärt mig att stanna upp, andas, fokusera om,
och se till att tänka på MIG SJÄLV, att
ta en dag i taget och att vända negativt till
något starkt & positivt - en lärdom!

Man lär av sina misstag,
ibland måste man bara göra om dom flera gånger för att fatta.

Rätt intressant de här med folket som väl läser min blogg (läs; mitt bs)
Sitter både en och fem & gottar sig i smaskiga skvallerdetaljer,
som sedan diskuteras med andra över en kopp kaffe.
(Som efter en viskleksvariant når tillbaka till mina öron!)
Sen finns de dom som läser för att hålla sig uppdaterade.
Dom som läser för att hjälpa & inte stjälpa.
De finns dom som stör sig på att jag bloggar, men ändå väljer att läsa den?

Jag har egentligen noll koll på vilka som läser den då det kommenteras brutalt dåligt.
Förvisso inget som stör mig märkbart då jag inte söker den typen av bekräftelse via
en internetbaserad kräkbok.
För de är va det är, min ventil, både positivt & negativt.
Ba' så du vet.